Smarta städer eller teknikstyrt elände?
Utan styrning kan fantastiska möjligheter förvandlas till mardröm.
”Smarta städer” är lite som bofinkar: de tycks kunna se ut nästan hur som helst (här en kortfattad och bra start!). Och även om jag tycker att teknikanvändning är underordnat användningen av kunskap så är det uppenbart att vi idag har en lång rad tekniska lösningar som kan bidra till att våra städer verkligen blir smarta.
I nästa nästa nyhetsbrev: är elbilarna lösningen på våra problem, eller kan de motverka hållbarhetsarbetet? Hela listan…!
Det finns enorm potential i smarta städer, ta bara några exempel:
Mobiloperatörerna vet hur många som är på en plats och den kunskapen kan kommunerna använda mer för att minska problem och anpassa flöden och trafik.
Med större mängd elbilar - i kombination med smart laddning - skapas en möjlighet till energilagring: om bilarnas batterier används medan de står parkerade kan toppar i elförbrukning kapas vilket sparar pengar för hela samhället - förutom den miljönytta det ger (Örebrobostäder har gått före!).
Med uppkopplade bilar kan trafikregler, hastigheter och avstängningar anpassas så att städernas begränsade yta används optimalt (VTI har studerat det!).
Med effektiv planering och samordning kan elsparkcyklar, kollektivtrafik och smarta telefoner ge var och en av oss en bekväm resa från start till mål.
Rätt använt kan alltså uppkopplingar, sammankopplade elsystem och smart transportplanering göra våra städer bättre, smartare och mer hållbara (Energimyndigheten har bra material!)
Men fel använd kan den tekniska utvecklingen, kombinerat med starka kommersiella intressen, skapa verkligt outhärdliga stadskärnor: Det finns inget i vare sig lagstiftning eller tendenser som förhindrar en utveckling där självkörande elbilar innebär dubbelt så mycket trafik som idag, där gående helt ersätts av elsparkcyklar, där våra mobiler för varje steg berättar om en ny vara butiken vill sälja och där elcyklar innebär så höga farter att olyckorna stiger okontrollerat. Fel använd teknik är ett hot mot våra stadskärnor.
Tre frågor är avgörande om tekniken ska användas för att skapa verkligt smarta städer:
1. Är planering och prognos viktigare än beteendepåverkan och samordning av vardagen?
Många städer arbetar nu med ”digitala tvillingar” för att exempelvis kunna förutse vilken effekt planering och förändringar får: hur förändras trafiken av en förändring, vad händer med folkströmmarna om nya butiker öppnar och så vidare. Den digitala tekniken och en enorm kapacitet i AI och andra IT-lösningar gör att dyrbara misstag kan undvikas och stadsplanerarna kan göra rätt från början. Det ger unika möjligheter att snabbare skapa väl fungerande platser och städer - de stadskärnor vi har idag har ju i regel växt fram (långsamt) under hundratals år.
Men tekniken kan även användas för att omedelbart - och enkelt - se om en sommargågata innebär fler besökare vid vissa butiker eller om en tillfällig gatuavstängning är på väg att skapa kaos någon annanstans. I detta fall är tekniken omedelbar, men inte lika enkel att kombinera med exempelvis kommunala planerings- och beslutsmodeller som tar längre tid och har svårt att snabbt förändras utifrån ändrade förutsättningar.
Det ena utesluter inte det andra, men eftersom ”varje system är perfekt designat för att uppnå exakt det resultat det gör” (som bl a Donald Berwick påpekat), påverkas beslut, tänkande, beteende och annat av vad som är i fokus för teknikanvändningen. Därför är det viktigt att fråga: I vilka skeden är den nya tekniken viktigast?
2. Ska entreprenörerna styra och ha ensamrätt till kunskapen?
Elsparkcyklarna är ett bra exempel på de utmaningar som stadskärnorna (och politiken) står inför: om elsparkcyklarna blivit en pusselbit för att göra kollektivtrafiken mer attraktiv genom att placeras vid exempelvis hållplatser och stationer istället för att slängas på trottoaren så hade nya möjligheter öppnats för hållbara städer. I andra länder har regler och lagar funnits - och använts - för att påverka det, i Sverige blev det inte så och därför är det rätt oklart vilken nytta elsparkcyklarna egentligen gjort för det hållbara samhället (MIT har studerat detta).
Om politiken och regelsystemen varit mer anpassningsbara hade de kunnat hantera en ”disruptiv marknadslösning” som elsparkcyklarna, nu tog det oss istället flera bortkastade år innan vi börjar närma oss en lösning då detta nya fordon kan bli nyttigt för helheten. Och under tiden har nya beteenden skapats, människor har skadats och stadsmiljön anpassats efter ett fordon som ingen var beredd på.
Om det vid varje sådan ny ”disruptiv marknadslösning” (elsparkcyklar, uber-taxi, gatuparkerade elbilar för uthyrning och så vidare) hade funnits regelverk som kunnat hantera den nya lösningen hade svaret kunnat vara: ”spännande, det här kan bli till stor nytta för vår stad: därför vill vi ta del av era trafikdata så att vi vet var behoven finns och ni får gärna placera era fordon/köra era bilar på följande villkor…”. På det sättet hade marknadens innovationer kommit till bättre nytta.
Modellen idag är att någon gör något, och att det offentliga krånglar så mycket som möjligt i efterhand (polisanmäler öppna skolplattformen till exempel…). Det är inte så konstruktivt.
3. Teknikoptimism eller övertro?
Det är rimligt att vara optimist till vad tekniken kan göra för oss. Det kan kännas otroligt behagligt att telefonen gör att jag aldrig mer behöver komma ihåg vad som finns i skafferi eller kylskåp. Men vad gör det med min förmåga att komma ihåg saker? På samma sätt förändras stadens funktion om det inte längre går att söka ögonkontakt med personen i bilen eftersom hen är försjunken i en bok medan bilen kör sig själv (det här är komplicerat…). Och när bilarna blir tystare kommer vi höra nya ljud i städerna, och vi kommer inte alltid gilla dem. Och när det är gratis att köra bilen till jourbutiken några hundra meter bort för att man ändå måste byta parkeringsplats påverkar det folkhälsan på många sätt.
Det finns en enorm potential i smart användning av teknik och kunskap, men som alla vet är kedjan aldrig starkare än den svagaste länken. Och hittills är inga digitala lösningar (för konsumenter) vare sig idiotsäkra eller skyddade för extern påverkan. Det spelar ingen roll hur smart en självkörande bil är om den hackas av utomstående så att den inte fungerar eller så att den beter sig felaktigt. Den relativt mogna tekniken med alkolås visade sig nyligen inte vara så mogen när en stor del av Göteborgs taxiflotta stod still på grund av en hackerattack mot it-systemet i alkolåsen. Och även om en självkörande bil kan vara säkrare än en människostyrd (dock inte alltid…) så är det likväl en stor olycksrisk med fotgängare som stirrar ner i sin mobiltelefon när de kliver ut i gatan. För övrigt är även kängurur ett problem som diskuteras kring självkörande bilar…
Det är alltså rimligt att försöka ha flera tankar i huvudet samtidigt. Den nya tekniken erbjuder fantastiska möjligheter, men den får också konsekvenser. Ytterst få ifrågasätter längre att det finns nackdelar med Facebooks världsdominans, men det innebär inte att vi vill vara utan hela idén med sociala medier. Gärna teknikoptimism, men med en sund skepcis inför de risker som finns.
Det är så vi kan få uppleva bättre städer med smart teknik - istället för de mardrömsscenarier som vi just nu faktiskt närmar oss.
Här är tre tips för verkligt smarta städer:
Skapa beslutsvägar (och en kultur) som uppmuntrar testande, utvärdering och omprövning. På det sättet kan ny teknik användas där den behövs mest - och inte bara där den ”dyker upp”.
Var inte naiv. Det gäller exempelvis bilars drivmedel: elbilar löser inte trafikproblemen om vi inte delar på dem - och det är fortfarande ekologiskt och ekonomiskt ohållbart att i onödan köra en 80 kilos människa i en elbil som väger 1 ton. Det gäller alla nymodigheter - ofta är det först i efterhand vi upptäcker problemen med den nya tekniken: här forskning om Zoom-möten, och här om moderna ”växelspakar”. Är vi kloka lär vi oss och tar vara på det bästa…
Samarbeta mer! Om flera aktörer samlas för att ta itu med problemen ökar möjligheterna för smarta system. Exempelvis lyckades Örebrobostäder kapa topparna i förbrukningen genom att kortvarigt stänga av värmen i lägenheter, vilket gjorde att E.ON inte behövde använda reservkraft som var dyrare och mer miljöskadlig. Det går att göra även på nationell nivå.
Mer om elbilar i nästa nyhetsbrev (om några veckor): då går vi igenom för- och nackdelar med elbilar!
Dela gärna till andra som du tror kan vara intresserade!
Har du frågor eller funderingar? Hör av dig!
/Björn Sundin, bjorn.sundin@samhallsbygget.se