Färg, cykel och parkering

- 3 råd för hållbart resande (tills "andra" agerar...)

När nyheterna handlar om att kyla och höga elpriser skapar problem för (vissa) elbil-ägare eller att höga bensin- och dieselpriser runtom i landet omöjliggör vardagen är det lätt att tro att bilen är den enda lösningen för svenskarnas transporter.

Drygt hälften av alla resor görs huvudsakligen med personbil, men alltså görs nästan hälften av alla resor på annat sätt än med personbil. Skillnaderna är stora, förutsättningarna väldigt skilda. Alla städer ser inte ut som Stockholm (där mindre än 30% av resorna görs med personbil) men exempelvis Malmö och Uppsala har mindre än 40 procent av resorna med personbil.

Bilen behövs - men inte så ofta som idag

Sverige fungerar inte utan personbilar men fler resor måste av klimatskäl göras till fots, med cykel, buss eller tåg. Det gäller även om framtidens personbilar inte drivs av bensin eller diesel. Det är - oavsett drivmedel - inte hållbart (vare sig ekologiskt, socialt eller ekonomiskt) att flytta så stor andel friska personer utan packning med hjälp av en 1 ton tung bil på sträckor där det finns andra färdsätt.

Det nationella målet är att utsläppen av växthusgaser från transporter i Sverige till 2030 ska minska med minst 70 procent (från nivån 2010). Idag svarar transportsektorn för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Det är långt kvar till målet, dags att ta tag i de tre viktigaste verktygen:

1. Strategier och riktlinjer för parkering

2. Tillfällig eller permanent omställning av gator.

3. Ökat cyklande och gående.

Vän av ordning invänder att det i listan ovan saknas ekonomiska styrmedel, kollektivtrafik och lagstiftningsförändringar. Och det är utan tvekan viktiga verktyg, men de är tröga, dyra och kommer att ta för lång tid. Tid har vi som bekant ont om.

• Riksdag och regering kommer arbeta vidare med olika typer av ekonomiska styrmedel (beskattning, reseavdrag och liknande) och det är bra. Men det blir inte gjort i år.

• Kollektivtrafik har stor potential på många orter, men i de tätaste städerna är det dyrare och mer komplicerat än gång och cykel - samtidigt som det är nästan omöjligt att åstadkomma på ett rimligt sätt i de glesare delarna av landet.

• Lagar kommer att ändras och det behövs verkligen (Parkeringsskatt! Smarta trängselavgifter! Fler verktyg för kommunerna!), och mycket är på väg. Men ändrade lagar är för trubbiga och tar för lång tid.

Alltså fortsätter vi med det som kan ge snabba resultat:

1. Strategier och riktlinjer för parkering.

Medvetet arbete med parkering är sannolikt det mest effektiva verktyget för att styra mot mer hållbart resande. Om inte kommunen har en strategi för detta, där riktlinjer för parkering (avgifter, p-tid mm) och kontinuerlig förändring är avgörande är det svårt att åstadkomma mer hållbart resande.

I de flesta städer bör parkeringsavgifter och tidsbegränsningar i idealfallet inte avskräcka från cityhandel eller restaurangbesök men tydliggöra en kostnad för parkering som exempelvis leder till att arbetspendlare väljer andra alternativ eller parkerar utanför stadskärnan (bra för folkhälsan!). Kommunalt parkeringsbolag (eller samägt med privata fastighetsägare) kan, tillsammans med flexibla krav på antalet parkeringar som krävs vid byggande, styra så parkeringen hellre sker i gemensamma p-hus än på separata markparkeringar. På så sätt styrs resvanorna om.

Allt detta följer av att kommunen arbetar med parkeringsfrågor ur ett strategiskt perspektiv och inte låter det vara en fråga för tekniska nämndens budgetdiskussioner. Det ska väl påpekas att inget av det ovannämnda är möjligt att genomföra utan förståelse och samarbete med fastighetsägare, cityorganisationer och större arbetsplatser.

2. Tillfällig eller permanent omställning av gator.

Att ställa om en bilgata till populärt stråk för gående och cyklister kan gå på någon månad om man inser hur roligt man kan ha med färg och möblering! Med några månader ytterligare - och med en genomtänkt strategi - kan man nå ännu längre.

Fråga bara Stockholm som i år utökar till 42 platser som under sommaren ställs om till gågator, uteserveringar, lekytor och annat; allt medan de flesta fastighetsägare och stockholmare jublar. Eller lyssna på andra kommuner som testat tillfällig omställning; efter en första tveksamhet från invånare och andra aktörer är resultaten nästan alltid positiva. Det är uppskattat bland invånarna, ger ökad omsättning för restaurangerna och gör att staden används bättre under det varma halvåret.

Själv är jag omåttligt stolt över det arbete förvaltningen, handlarna och alla andra gjorde i samband med “rosa gatan” i Örebro 2015 (se bilden ovan - läs mer här). “Rosa gatan” visade på möjligheterna med tillfällig omställning: trevligare stadskärna, ökad lönsamhet för krogar och mer hållbar trafik. Och kanske viktigast: ökad förståelse för att gator kan bli trevligare om de inte i första hand är utformade för bilar.

Idén bakom “Rosa gatan” kom från denna TED-talk: lyssna på Janet Sadik-Khan, som berättar om hur New York omvandlade delar av staden (14 minuter)!

3. Ökat cyklande och gående.

Den största vinsten för miljön, folkhälsan och samhällsekonomin är att bilresor byts ut till cykel eller gång, med minimal klimatbelastning och andra positiva effekter.

Tyvärr är det oftast inte där de största ansträngningarna görs; satsningar på kollektivtrafik syns mer och passar bättre i medielogiken. Följaktligen finns inga tecken på ökad gång eller cyklism i statistiken nationellt (ökningen av de hållbara resdagen tycks bero på att kollektivtrafiken ökat sin marknadsandel, både i färdsträcka och i antal resor).

Investeringar i bättre cykelvägar är den viktigaste insatsen för att öka cyklandet, men utan knuffar och information är inte heller det tillräckligt effektivt. Ombyggnader tar tid men att göra insatser för att locka fler att använda den infrastruktur som redan finns går fort, liksom att förbättra underhållet. Genom knuffar i vardagen, smarta styrmedel, skyltning och annat kan resvanor och beteenden påverkas; sådant gör det dessutom lättare att sedan fatta beslut om rejäla investeringar i infrastruktur för cykel- och gång…

Här finns forskning om “Nudging och mobility management för mer hållbart resande”, här finns en bra genomgång från Trivector om hur mobility management och knuffar kan samverka.

Tre konkreta råd:

Här är tre konkreta råd till en person, kommun, fastighetsägare eller annan aktör som vill bidra till mer hållbart resande:

1. Vilket beslut eller val kan du eller din organisation göra för att bidra till bättre användning av stadens bilparkeringar? För kommunen kan det handla om parkeringsavgifterna eller en första diskussion med de lokala fastighetsägarna, för en fastighetsägare kan det handla om hur hyresgästerna kan påverkas att förändra sina resvanor.

2. Vilka ytor förfogar du, din organisation eller dina grannar över som kan förändras - permanent eller tillfälligt - och visa att utformningen blir trevligare om fokus inte i första hand är bilen?

3. Kan du bidra till ökat cyklande och gående genom att påverka andras val; krav på bättre cykelparkering?, premie för anställda som cyklar?, mer resurser till cykelställ, cykelbanor eller liknande?

/Björn Sundin
PS: Jag ger gärna råd om hur det ovannämnda kan genomföras; det finns gott om exempel på att det är möjligt! Ta kontakt på bjorn@bjornsundin.se