Smarta städer, döda stadskärnor och grön våg?

Sammanblandningar, verkliga problem och bra lösningar.

Är det kris för Sveriges stadskärnor - har Corona ökat takten på innerstadens död? Står vi inför en ny ”grön våg” där fler vill bo ”på landet”?

I nästa nyhetsbrev: Kan energi, el och transporter fungera bättre med smart teknik - eller kommer ny teknik att döda våra stadskärnor?

Många stadskärnor i landet upplever en allvarlig kris, inte enbart på grund av Corona-pandemin. Ökad e-handel, höjda krav på hemleverans och service, prispress i spåren av snabb globalisering är fenomen som i hög grad påverkat stadskärnor och områdescentrum. De stadsmiljöer som klarar sig blir mötesplatser och upplevelsecentrum med fler restauranger, caféer och krogar.

Ingen slump att Södermalm lockar många besökare

Denna utveckling lär fortsätta men innebär inte självklart en kris för stadskärnorna. När vår konsumtion går mer till upplevelser än till prylar måste en modern stadskärna välkomna våra pengar i sina kassor på andra sätt. På det sättet innebär Corona-krisen endast ett hack i kurvan - vi kommer även i framtiden att vilja ses i stadskärnorna för att träffas och äta eller dricka gott. (Sveriges främsta forskare på området, professor Charlotta Mellander, utvecklar detta här.) Kanske blir det rentav ett uppsving för branschen? Den del av branschen som överlever krisen, vill säga.

Stockholms Södermalm är ett av de bästa exemplen på vad som gör stadskärnor attraktiva. På Södermalm finns Sveriges mest tätbefolkade kvadratkilometer, tillika Europas sjätte tätaste (siffran från 2018). Det är inte en slump att där vimlar av små och stora butiker, caféer, restauranger och nöjesliv samtidigt som området har en av Stockholms största nattbefolkningar (nästan lika många boende som Västerås). Där finns attraktionerna, där finns grönskan (även om den kan förbättras), där bor och jobbar tillräckligt många för att ge underlag för ett brett och attraktivt utbud. (Alexander Ståhle, expert på stadsutveckling utvecklar detta i en intressant artikel i DN från 2011)

Varningsklocka för politiker och företag

Men Corona-krisen bör vara en varningsklocka för alla politiker, fastighetsägare och näringsidkare. Det krävs massor av åtgärder för att göra en stadskärna eller ett centrum attraktivt, och om man inte förmår samverka kring detta kommer priset bli högt: för landets kommuner, för sysselsättningen och för miljön. Jag skriver mer om detta i min bok ”Samhällsbygge pågår” (Hjalmarson & Högberg förlag, 2017) (särskilt i kapitlen ”City, handel och stadskärneutveckling - om att inte bara bli årets stadskärna” och ”Aggressiv detaljplanering och flöden - om att förändra en stad”).

Vill du fördjupa dig ännu mer så rekommenderar jag det intressanta seminarium som City i Samverkan (Stockholm) arrangerade tillsammans med A Beautiful Soups Digitala Stadsutvecklingsdagar. Bland annat medverkar Jerome Barth, som arbetat med många av de framgångsrika projekten i New York. Länk nedan.

Men vill inte allt fler bo på landet?

Det är sant att befolkningen utanför storstäderna ökar, och det är sant att befolkningen utanför städerna ökar. Men befolkningen i Sveriges städer ökar ännu mer, de flesta bor idag i städer och andelen kommer att öka både i Sverige och globalt. Det är värt att påminna om att människor som flyttar från Stockholm till exempelvis Karlstad inte nödvändigtvis flyttar ut på landet. Även om somliga tyckare tror att “från Stockholm” är samma sak som “till landsbygden” så är det inte så (typiskt exempel i denna ledartext).

Sveriges landsbygd räddas exempelvis inte genom att statliga myndigheter flyttas från huvudstaden till någon av Sveriges större städer (däremot kan detta innebära andra fördelar). Sveriges landsbygd räddas genom samordning av företag, myndigheter och serviceinrättningar. Ska statliga myndigheter i framtiden finnas närvarande utanför Sveriges större städer måste de sannolikt samlokaliseras med kommunal verksamhet eller varför inte med livsmedelsbutiker? Och att inte fler regioner driver på för en utveckling där apotek med nätläkartjänster finns i livsmedelsbutiker utanför stadskärnorna är förvånande.

Skälet till att Karlstad, Örebro, Västerås, Umeå och andra större städer växer är att människor vill ha närhet till service och att vardagen ska fungera – och att de vill ha ett bra boende. Det är inte stadslivet som skrämmer människor från Stockholm till andra städer, det är möjligheten att ha råd att bo bra till en lägre kostnad och ha relativt nära till service, välfärd och nöjesliv (här är ett exempel och här är vad några forskare tror). Lika självklart som att de flesta vill bo nära service, lika självklart är det att få blir glada när service läggs ner och välfärden flyttar längre bort. Samverkan för att erbjuda livskvalitet, service och attraktiva städer är alltså ett gemensamt ansvar för stat, kommuner och privat näringsliv – oavsett om det gäller landsbygd eller städer.

Smarta städer bygger på kunskap och samverkan

I parollen ”smarta städer” ryms mycket. En sida av parollen handlar om att utifrån kunskap och beteendepåverkan ”knuffa” människor så att de beter sig på ett sätt som är hållbart. Detta är sällan möjligt utan samverkan mellan privat och offentligt: även om bibliotek är den enskilda kommunala verksamhet som besöks av flest medborgare så är biblioteken inte i närheten av besöksantalet i ett normalfungerande köpcentrum, men om ett bibliotek i ett köpcentrum bidrar till ökad trygghet ger det ett annat värde. I ”smarta städer” används flöden som uppstår på grund av kommersiella intressen till att stärka annat viktigt, som integration, utbildning eller kultur. ”Sommargågator”, uteserveringar, mätningar av flöden och smart användning av parkering är några metoder för det. (Mer om den tekniska delen av ”smarta städer” i nästa nyhetsbrev.)

Här är tre tips för levande stadskärnor och områdescentrum:

1. Det krävs många insatser eftersom det krävs många besökare. Det går inte att nå framgång utan samverkan och ömsesidig förståelse mellan offentliga och privata aktörer. För att underlätta samverkan är det bra att regeringen nu tar nya tag i frågan om BID (Business improvement districts), där fastighetsägare i andra länder kan “beskattas” för utveckling av områden. Men i väntan på det kan kommuner och lokala city-föreningar göra mycket genom att ärligt analysera vad som finns, vad som behövs och vad som går att göra. Ett första möte där alla lyssnar brukar vara ett bra första steg…

2. Det krävs mod, nytänkande och tillfälliga försök. Hade inte New York vågat ställa om Times Square tillfälligt med målarfärg, trädgårdsstolar och växter hade sannolikt varken Örebro eller Stockholm vågat göra på liknande sätt (se intressant seminarium om det!). Idag är sommargågator populära överallt, och bidrar till ökad omsättning för restauranger, trevligare områden för de boende och ökade värden för fastighetsägarna. Det finns fler saker som är värda att pröva! Välj platser som har förutsättningar att bli mer attraktiva och testa olika metoder för att förändra dem. Fortsätt med det som fungerar – sluta med det som inte fungerar.

3. Använd tekniken, utgå från kunskapen och prata pengar. För den enskilde aktören är det lätt att tro att man vet vad som fungerar, men det är först när man mäter flöden av folk, besökare på arrangemang och vilka platser som lockar mest (och minst) man kan använda ”vetskapen” för att argumentera och jämföra med andra. Det är först då man kan visa på lönsamheten i insatserna. Besöksräknare, kommunens geodata, telefonbolagens statistik: allt kan bidra till ökad kunskap – som kan kombineras med forskning, erfarenhet och försök på andra orter.

Mer om tekniken kring ”smarta städer” i nästa nyhetsbrev: Kan energi, el och transporter fungera bättre med smart teknik - eller kommer ny teknik att döda våra stadskärnor?

Dela gärna till andra som du tror kan vara intresserade!

Har du frågor eller funderingar? Hör av dig!
/Björn Sundin, bjorn.sundin@samhallsbygget.se